Hej Elin!

Och tack för din sajt som jag tycker är en toppensajt för oss som hanterar djur dagligen! Välbehövlig!👍

Nu till min fråga, om du kan hjälpa mig: Min hund fick diabetes i höstas och efter ett upprepat veterinärsjabbel så gav det sig inte bättre än att min hund miste synen.😕

Nu undrar jag om du har nåt tips till mig om hur jag kan hjälpa hunden "att se". Min hund är väldigt aktiv så jag brukar släppa honom lös ett par gånger om dagen, problemet är förstås att han ofta springer in i träd och dyl som kommer i vägen..

Just nu tränar jag honom med en klicker för att han skall kunna skilja på höger och vänster, men har du andra tips du kan dela med dig av så tar jag tacksamt emot dem! Skulle uppskatta tips på aktiviteter till exempel, som han klarar av utan att bli frustrerad p g a sin blindhet.

Stort TACK!🙂

Samma ras men inte samma hund.. ;)

#1 Hej Tuva-Lena och tack för dina fina ord om min sajt! Roligt att få lite ros! =)

Tråkigt med din vovve. Hur miste den synen? Och hur snabbt gick det? Över en operation? Då du skriver om din hunds frustration över synen den mist verkar det ha gått ganska snabbt (ser även att du berättar om hundens frustration just vid olika aktiviteter). Mitt tips är att finnas där för hunden och stötta den i vardagen. Det ska man såklart med alla hundar, men det behövs givetvis än mer med en hund som inte ser.

Jag hade en hund som blev blind på ena ögat och kort efter fick den grå starr på det andra och synen blev snabbt sämre och sämre på det ögat. Han såg lite och hann anpassa sig, men blindheten på det ena ögat kom snabbt och han hade lite problem med det till en början. Han slog i sig, så som din hund, på den sidan och hade givetvis svårt att bedöma avstånd med endast ett öga.

Han höll sig nära mina ben för att känna min närhet och blev ganska mörkrädd framåt slutet. Detta avhjälpte jag genom att helt enkelt försöka ta promenaderna och träningen då det var ljust ute, och att finnas nära honom. 

Han skyggade en del på grund av den dåliga synen och började tycka att händer var läskiga. Jag höll mig ofta tätt intill honom och tränade massor på att klappa honom upp emot huvudet och över ögonen. Till slut kunde jag hålla för hans ögon (öga) och leda honom så smått utan att han tyckte det var jobbigt. Detta som en förtroendeträning för att ytterligare befästa att han kunde lita på mig, särskilt om synen skulle försvinna helt tids nog (vilket den inte hann innan han gick bort). Han var, förståeligt, verkligen koncentrerad under den här sortens träning.

För att så vidare komma till din undran: Jag tycker det är jättebra att du använder dig av klicker och att du lär din hund vänster och höger. Ta till vara på det så att den inte springer in i saker! Hårda smällar kan bli till skador.

Du skulle också kunna använda dig av visselpipa och/eller andra ljud eftersom det är öron och känsel hunden har att förlita sig på - förutom dig som förare - nu när den är utan syn. Det är jättebra att hunden får vara lös, det borde alla hundar få vara så mycket det bara går, men kanske ska du vara lite försiktig med detta då den springer in i träd och dylikt, som du skriver. Kanske kan den få utlopp för sin energi på annat vis? Genom att springa bredvid dig eller att göra små nosövningar.

För att bli av med hans frustration kan du ge honom övningar som han endast behöver känsel, nos och hörsel för att klara av. Se till att träna på en yta där han inte kan gå in i något och försvåra sedan genom att lotsa honom exempelvis runt en stol, träd eller liknande. Nosövningar som jag nämnt är också att föredra. En lycklig hund är en hund som får jobba med sin nos, oavsett om den ser eller inte.

Mycket av det jag skrivit förstår jag att du redan kan sedan innan, men det är alltid bra att vara lite övertydlig. =) Hoppas du finner hjälp i mitt svar. Skriv gärna om hur det går och tveka inte att fråga mera!

~ * ~ * ~ * ~

Elin Silvereld, Sajtvärd på Djurhjälpmedel.iFokus

Åhh jag blir nästan gråtfärdig över din förståelse för hur JOBBIGT det är!  Fast kanske mest för mig som utgår ifrån att hunden lider hela tiden..?

Diabetesen gjorde att synen försämrades snabbt, då inställningen av insulingivan tog för lång tid, och trots att jag försökte med alla medel, och under två månader, att påkalla uppmärksamheten kring de sjukliga förändringarna i ögonen, så gick det inte fram. Jag utgick ifrån att det var gråstarr jag också, men så var inte fallet, istället var det grön starr eller glaukom hunden drabbades av - som sent omsider en ögonspecialist kunna konstatera. Då ökar kammartrycket i ögat och trycket gör att det smärtar väldigt för hunden. Går det sedan riktigt långt så kan man bli tvungen att ta bort ögonen - för att hunden ska slippa smärtan, och det var det vi hade att välja på, eller avlivning. Jag bad och bad om att man skulle testa medicinering först, det finns nämligen ögondroppar som effektivt sänker trycket i ögonen - men veterinären VÄGRADE att lyssna på mig! Och där står man, en lekman som inte har nåt att sätta emot.😕

Min hund har tack o lov ett starkt psyke, men som du säger också så vill han gärna känna mina ben för att vara trygg. Utomhus går det bättre och nu på vintern när vi har plogkanterna av snö så utgör dom ett naturligt hinder där han vet att "vägkanten tar slut". Klickern använder jag också för att berätta var jag befinner mig när vi är ute, men som du är inne på är det nog bättre med en visselpipa. Min hund är ganska vidlyftig, något som jag uppskattar för då "glömmer" han sitt handikapp, men det finns förstås gränser och när han dånar in i saker så gör det ont i mig - men inte i honom verkar det som..🤦‍♂️ Det bästa är ändå om jag kunde bespara hans lilla skalle från fler krockar med möbler och träd.

Tack snälla för ditt uttömmande svar! Var så skönt att få läsa dina erfarenheter av en blind hund, för precis så där upplevde jag det också och gör nog än idag av o till.❤️

#3 =)

Berätta gärna om hur du arbetar med klickern för att lära in höger och vänster och vart du befinner dig - jag tyckte det var intressant.

~ * ~ * ~ * ~

Elin Silvereld, Sajtvärd på Djurhjälpmedel.iFokus

Ha ha.. jag är fullkomlig nybörjare! 😉

Jag måste ju använda rösten då han inte kan uppfatta mina kommandon på annat sätt, så jag säger "höger" och när han visar minsta antydan till att förstå vad jag menar så klickar jag - och ger en godisbit. På det sättet förstärker jag när han uppfattat kommandot rätt, genom dels klicket men speciell godiset förstås. Samma sak gör jag när jag säger "vänster". Så länge han inte gör rätt så agerar jag inte alls, upprepar istället ordet "vänster", fast sparsamt då så att han inte blir stressad, och när han visar "vänster" så att jag kan uppfatta att han förstått det, så klickar jag och ger godis. Dukti' vovve!🐶

Viktigt också att han "lugnar ner sig" mellan varje kommando, att hjärnan är med så att säga så att det inte går på "försök-och misstag"-metoden hela tiden.

Jag passar också på när vi är ute och går: svänger vi av åt höger resp vänster så säger jag det högt innan - fast ingen klicker då. Nu börjar han förstå vad jag menar, ofta räcker det med att jag säger "vänster" så vrider han kroppen åt det hållet. (Tror vi svänger oftare åt vänster för det är just vänster som han har lärt sig snabbast.. 🙂)

#5 Ja, okej, vanlig klickerträning då. Jag tänkte du använde klickern på något annat sätt. Men det är bra, fortsätt träna på! =)

~ * ~ * ~ * ~

Elin Silvereld, Sajtvärd på Djurhjälpmedel.iFokus

Ja det blir ju ett inkallningsverktyg samtidigt då också. Jag har märkt att ibland när han har kommit på "villovägar", så står han och väntar på mitt "klick" för att kunna orientera var ljudet kommer ifrån - och veta var jag finns nånstans. Så fort jag klickar så går han mot mig, eller fortsätter att nosa, för då har han fått en bekräftelse på att han inte är ensam i ödemarken nånstans..👋